Nu är jag på G

Stärkt av vetskapen att det finns (åtminstone) en därute som är så avundsjuk på mitt liv i kranskommunen med tre barn och en sambo i en liten tvåa, tar jag mig an resten av livet.
(Hade inte vederbörande varit avis hade ju denne bara klickat bort min blogg).
Lägenheten är städad, sånär som på toaletten som jag har kvar men annars tiptop (läs beboligt).
Funtade på att börja rensa ut vinterkläderna ur garderoben men varje år jag gör det börjar det snöa direkt efter. Så, för eran skull, skiter jag i det.
Maten är planerad men ännu ej fixad. Med andra ord det lättaste kvar.
Ikväll ska jag öppna skolböckerna för första gången på vääääldigt länge. Jag är på gång helt enkelt.
Tack, du anonyma kommentarslämnare, du gav mig hopp.