tisdag 17 mars 2009
Anonym kommentar
Nu har jag fått min första anonyma kommentar. Den lyder enligt förljande. "Lika rutten frukost som din ruttna blogg". Jag förstår att man är anonym. Lätt att kasta skit bakom en datorskärm. Det är väl bara att skita i att läsa.... Men, ordet är fritt så alla kommentarer är välkomna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Så lågt. Det är tragiskt med alla anonyma idioter.
Det bästa är att bara ignorera. Det är uppmärksamheten de söker.
Jag tar bort riktigt elaka kommentarer som är anonyma. Jag är bloggchef.
Hur gör du?
Annica: Jag funderar på att göra likadant. Som du säger så är vi ju chefer över våra egna bloggar.
Men menar du att man ofta får såna här fåniga, töntiga anonyma kommenatrer?
Har vissa inget liv?
Konstigt att den läser den då om den tycker den är rutten..
säger ju rätt mkt om IQ
Jag gillar din "ruttna" blogg iaf
MorsanMia: Haha... så sant! Och tack!
Då och då.
I somras hade jag ett pervo på halsen. Då hade jag granskningen på ett tag.
Sist fick jag en när jag skrev om Linda Rosing. Känsliga grejer.
"Kan inte du din fula och glappa trebarnsmorsa ta och försvinna?"
Glappa?! Det var lite roligt faktiskt;)
I börjar var det jobbigt. Nu kan jag skratta åt sånt här. Säger mer om den personen än mig.
Annica: Ja, jag tycker också att det säger mer om personen i fråga. Varför ödslar man tid på att läsa en blogg man inte tycker om och dessutom lägga ner tid på att kommentera. Helt ofattbart.
Men, det är bara att låta det rinna av en som vatten på en gås.
Fattar inte att folk orkar... inte ödslar jag energi på att kommentera i bloggar jag inte gillar...
Du är bäst!
Chrissan: Åh, vad söt du är, TACK!
Jag håller med er, det är bara att strunta i dem.
Kramar
I lööööööv u and din bloggich!! KRAM!!
Kattmat: *skrattar* tack! Kramar på er också!!
Inte det minsta ruttet här! Jag har fortfarande inte lyckats få en anonym, korkad kommenatr, så jag är lite avundsjuk, faktikst.
Äjj-Käjj: Haha.. vänta du bara. De verkar finnas därute med radar så de kan förpesta våra tillvaron.
Jag har inte råkat ut för det ännu.
Vilka sorgliga människor.
Faktiskt.
Sus: Jamen verkligen.
Skicka en kommentar