Alltså jag kan tycka att det är lite överkurs att prata med sin 8 månader gamla bebis på telefon.
Men jag kan också förstå att man gör det.
Men hey,
hunden.
Där går fan gränsen.
Fick nyss ett samtal från Mr S där han ber mig säga nåt till Sixten för att han saknar mig.
Min fråga är ju om han ens kommer ihåg mig efter 10 timmar.
Möjligtvis att det går upp ett Liljeholmens när han ser mig.
Om han nu, mot förmodan, saknar mig så lär det ju inte bli bättre av att han hör min röst men inte ser mig.
söndag 22 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ha ha ha ha va roligt!!! Det har jag gjort, pratade med hund i telefon. Ha ha ha men så är jag som jag är....
Hilda: Om jag ska vara helt ärlig så har jag också gjort det en gång. Men det kändes inte riktigt rätt liksom =D
Skicka en kommentar