Men hur skumt blev inte det förra inlägget liksom?
De första meningarna föll bort.
Nu är det bara en osammanhängande sörja som ingen fattar handlar om ridningen.
Eller är jag så övertrött så tangenterna inte börjar klappra förrän jag hunnit tänka halva inlägget?
fredag 8 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kanske inte bara var håret somhade fått istappar. Hjärnan ligger inte så långt ifrån.
Skicka en kommentar